Yes, idag återfick jag min kära lur. Det var en rödhårig tjej på kryckor som mötte oss (jag & Konrad) i ingången till Nordstan, ny på jobbet och ny i stan... och det samtalet slutade med att vi bestämde oss för att ta en fika någon dag! Ballt sätt att finna en vän på tycker jag. Om hon nu blir det, det får vi se, men trevlig var hon.
Efter att jag fått tillbaka min telefon åkte vi (jag & Konrad, såklart) till min gamla praktikplats och hälsade på, där satt jag och tjötade en stund med min gamla handledare innan det var dags för henne att visa upp Konrad för alla boende (demensboende) och alla tanter och gubbar tyckte att han var sååå söt och de kunde direkt se att det var en pojke, trots demensen.
Resten av dagen spenderade vi hemma hos Carro, och det var hur mysigt som helst. På kvällen tittade vi på "Halv åtta hos mig" och åt cheesecake/ostkaka. Det var alltså en cheesecake, som det stod på förpackningen, men den smakade ostkaka, som det stod att det var på skylten i affären - så vi åt den med grädde och sylt.
Grattis till att vara med telefon igen!:)
SvaraRaderaJag skulle aldrig kunna leva utan min!:) skönt att den är tillbaka