Vecka 11 + Hjälp - gravid Del 2

Vecka 11 har kommit, bara en och en halv vecka tills jag kan skrika till hela världen att jag är gravid, jag ska bli mamma, jag ska få barn!!!! Man ska ju vänta tills efter vecka 12, då missfallsrisken sjunker.

Mina närmsta vänner och min familj har jag berättat det för redan och det är inte så många kvar egentligen men då behöver det inte vara en hemlighet längre. då får jag visa hur lycklig jag är, då får jag börja planera på riktigt, då kommer det inget gnäll om att det är för tidigt att köpa saker, då blir det på riktigt.

Reaktionerna hos mina närmsta var verkligen inte vad jag trodde att de skulle bli, inte hos en enda förutom Tomas då kanske. Han hade inte så mycket till reaktion.

Caroline, min bästa vän, var den andra som fick veta och bara en kort stund efter Tomas.

Jag trodde att hon skulle bli sur och mest prata om att jag borde göra en abort men det gjorde hon inte. Hon var snäll, ödmjuk och pratade om båda alternativen: Behålla eller inte, fördelar och nackdelar.

Man tycker att jag borde känna henne bättre efter 15 år, fast hon sa själv att hon var förvånad över sin egen reaktion och nu tycker hon till och med att det ska bli lite kul.

Efter det, samma dag, pratade jag med en vän till mig som jag inte hade pratat med på ett ganska bra tag, men som varit väldigt nära.

Jag ringde henne för råd då jag trodde att hon gjort en abort, men det visade sig att det hade varit ett missfall. Det hjälpte mycket att prata med henne, hon gav mig bra perspektiv på allting och jag tror att det var efter att ha pratat med henne som jag började luta mer åt att inte göra en abort.

Dagen efter att jag fått reda på graviditeten var det födelsedagsfest för Liisa, som också är min bästa vän. Jag ville inte att kvällen skulle få fokus på mig och min graviditet så jag berättade inte för någon förutom en annan nära vän, Frida, som också hade en intressant reaktion och inte direkt vad jag hade väntat mig.

”Nej, nej, nej! Åh, gud, nej. Nej, nej, nej” var hennes exakta ord. Jag bara skrattade, sedan bad hon om ursäkt.

Tur den kvällen var att jag redan innan testresultatet bestämt mig för att inte dricka alkohol på ett tag och det visste alla, så jag slapp frågor. Jag fortsatte att röka som vanligt den kvällen, dagen efter började jag trappa ned och någon vecka senare tog jag mitt sista bloss. Men det var inte heller något konstigt för alla andra, eftersom att jag i princip pratat om att sluta sedan jag började, så det var väl på tiden.