tisdag 12 oktober 2010

Begynnelsen: Hjälp - gravid! Del 1

Det här skrev jag i vecka 10

Jag ska bli mamma.

I maj nästa år blir jag mamma. Hur fan hände det? Eller, jag vet ju hur det hände men.. hur i helvete hände det?
Och vi som var så beredda på konsekvenserna av oskyddat sex. My ass heller.
Jag hade bara tur att min mamma tog det så bra som hon gjorde och inte slängde ut mig med huvudet före,- som hon alltid sagt att hon skulle göra om jag kom hem och var gravid.
Jag visste att pappan till barnet skulle ta det bra, han är den mest förstående människa jag känner och han var ju också medveten om vilka konsekvenser det kunde bli.


Jag satt framför den stationära datorn i vardagsrummet där det är ganska så uppenbart att inredningen inte är helt ny och inte heller helt organiserad.
Det är klassiskt gröna tapeter med diskreta blommor på, en beige soffa med gröna soffkuddar som ska matcha till tapeten och där är gardiner gjorda i färgat röd bambu. I ett hörn brevid fönstret som är överfyllt med växter av olika slag står en bokhylla i ljust trä överfylld med böcker, brevid den en alldeles för stor tv-bänk med en tv på, också i ljust trä och ett skrivbord som även det går i ljust trä och ovanpå det; en datorskärm och en ganska så malplacerad synth.
Där satt jag hur som helst och funderade som en helt normalt funtad människa över min mens.
”Skulle den inte redan kommit? Jofan, för två dagar sedan.. Men va..? fem dagar sen!?”
Jo, det stämde. Fem dagar sen var den.
”Helvete” tänkte jag, men lugnade ned mig själv och fortsatte med det jag gjorde.
När den fortfarande inte kommit dagen efter köpte jag sent på kvällen ett graviditetstest på Shell-macken vid Jaegerdorfsplatsen, på testet stod det att det skulle testas med morgonurin så jag fick snällt vänta tills morgonen efter med att testa. Jag var helt bombsäker på att jag skulle vakna med mens ändå och kunna lägga undan testet.

Saken var som så, att ja, jag och min käre pojkvän klarade ju oss som sagt helt utan skydd men vi var noga med vart ”de små killarna” skulle hamna för det mesta om ni förstår vad jag menar?
Det var väl inte säkert nog..
Jag kissade på stickan, gick lugnt därifrån och tittade på tv i fem minuter och inombords visste jag med all säkerhet att det skulle vara negativt. Det var stress som gjorde mensen orgelbunden.
Men när jag såg stickan var det som om någon tog tag i mig och slängde mig flera meter bakåt, där var två streck- testet var positivt. Det låg något i min mage som var början på ett barn.
Mitt hjärta slog i sådan fart attt jag nog hade fruktat för mitt liv om jag varit vid fullt medvetande, men just då gick jag bara på ren instinkt och ringde pojkvännen Tomas som yrvaket svarade i telefonen.

”Jag är gravid.” sa jag snabbt och koncist.
”Vaa?” sa han trött och precis som om han inte hört mig.
”Jag är gravid.” Jag höjde tonen lite.
”Vaa?” svarade han igen.
Då skrek jag ilsket ”JAG ÄR GRAVID!!!”
”Ja, ja, lugna ned dig. Är du gravid?”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar